sepiatoned

har börjat tröttna som fan på relationer överhuvetaget (kompisar/familj/pojk/flickvänetcetc). Varför ens påbörja en överhuvetaget?
känns så jävla ovärt för tillfället. 

För stunden känns de jävligt bittert. Senaste månaden har allt bara gått upp och ner i äckligt
höga kurvor. Man har fått nånting bra att hålla fast vid, som man verkligen gör också för att andra
sekunden se de ryckas ifrån en. Kan inte gå in på detaljer men börjar fan undra...

När ska man tro på saker? Asso... allt känns heelt bajsed up för tillfället. Vet att jag har två
kattungar (vi behåller den andra) och att min syster ligger i sin säng på övervåningen. Resten
är fan bara luddigt. Nån som ställer upp med lite raka och ärliga svar sådär? Lite svar på tal.
För jag vet inte vem, vad eller när jag ska tro på nått. Så fort jag tror att jag valt rätt hinner jag
som sagt bara suga på de innan de försvinner, bara rycks ifrån en snabbare än man hinner blinka.
Alltid precis när man just vant sig vid lyckan. 

I princip de enda som hänt senaste månaden. Vet inte om jag kommer våga njuta överhuvetaget
nästa gång. Kommer nog inte ens börja suga på de. Kommer bara ignore och mova vidare.

Slänger nog på solsidan och njuter av mina katter, eller vänta kommer dom också försvinna
då eller?
Nej. "skämt" åsido. Bitterheten slänger vi också åt sidan, solsidan och kissar får stanna kvar!

Nattis på ett tag.